Den här artikeln synliggör hur begrepp som ”samtycke” och ”frivillighet” har blivit viktigare i den finländska kriminaliseringen av sexualbrott. Det här syns klart i justitieministeriets promemoria och lagförslag gällande sexualbrott från 2020, även om rapporten innehåller en del inslag från strafflagens förflutna. En tendens att betona den fria viljan i straffrättsliga definitioner av sexualbrott kan även iakttas i andra västerländska länder samt inom folkrätten. Artikeln ställer sig frågan om vad det är som har lett till ett ökande fokus på individuella fri- och rättigheter i regleringen av sexualbrott. Svaret på frågan hittar artikeln i det intrikata förhållandet mellan rätt och samhällelig moral som synliggörs i det hegemoniskifte som strafflagens 20 kap. befinner sig i.