I studien diskuteras bruket av metaspråklig
kunskap som framkommer i informanternas reflektion efter en avslutad
skrivprocess på två typologiskt olika inlärarspråk (L2), finska och svenska.
Det kvalitativt analyserade materialet består av retrospektiva (stimulated recall)
intervjuer med tolv universitetsstudenter av vilka hälften hade svenska som
förstaspråk (L1) och hälften hade finska som förstaspråk (L1). De skrev en
argumenterande text på sitt L2, finska respektive svenska, med hjälp av
tangentloggning och intervjuades direkt efteråt på sitt L1. Resultaten visar överraskande
att båda inlärargrupperna reflekterar över motsvarigheten mellan finskans kasussuffix
och svenskans prepositioner samt ordföljden i de båda inlärarspråken. Även från
undervisningen bekanta pedagogiska minnesregler, som ramsor för ordföljden i
svenska eller nomenböjning i finska tas upp av informanterna. Missvisande
tolkningar av regler förekommer och även att inlärare använder sig av sin
intuition. Däremot återfinns sällan tekniskt metaspråk. Resultaten är i linje
med tidigare forskning som visat att språkinlärares metaspråkliga kunskap ofta
är inexakt, att tekniskt metaspråk sparsamt används och att intuition används
vid sidan om grammatiska regler.