Sedan 1600-talet har staten och kyrkan varit de makthavande institutionerna när det gäller all pedagogisk undervisning i Finland. Artikeln handlar om de här institutionernas förväntningar på allmogens barnuppfostran i relation till den förverkligade informella uppfostran som var den främsta inlärningsmiljö för allmogebarn i Finland i början av 1900-talet. Statens och kyrkans förväntningar utrönas genom analyser av olika dokument. Artikeln fokuserar även på ordspråk som används vid vardagliga tillfällen mellan barn och vuxna. I narrativer placeras ordspråken i en naturlig kontext. Vardagslivet bjuder på händelser som inte alltid uppfattas som inlärningssituationer men som i själva verket har stor betydelse för människans lärande