I denna uppsats granskar vi gårdsägande husbönders förlust av makor under 1700- och 1800-talen, och undersöker på vilket sätt änklingskapet påverkade positionen som husbonde och huvud för hushållet. Utgångspunkten för vår undersökning är att såväl änklingskapet som husbondeskapet påverkades av regionalt varierande sociala, ekonomiska och kulturella omständigheter. I Finland fanns regionala skillnader beträffande familje- och hushållsstruktur, praktiker gällande arv, jordbruksmetoder och källor till biinkomster samt befolkningens sociala sammansättning. Dessa skillnader tolkas oftast utifrån en grov uppdelning mellan öst och väst, vilket dock osynliggör andra typer av skillnader. I denna undersökning utforskar vi husbondeskapets och änklingsståndets dimensioner, dels med utgångspunkt i den traditionella indelningen i öst och väst, dels utifrån två områden i västra Finland som skiljer sig från varandra. Vi ställer den övergripande frågan hur husbönders position påverkades av makornas bortgång. Kunde makans död förorsaka husbondeskapets överlåtande? Behövde husbonden hitta en ny partner för att behålla husbondeskapet? Vi närmar oss dessa frågor genom att samtidigt identifiera kulturella skillnader i husbondeskapet och de livsskeden som husbönderna befann sig i då de miste sina makor.