Essän behandlar projektet "En lund av historier – Sagalund. Hemmuseum, miljö och en biografisk tid" och fokuserar på två framstående finlandssvenska kulturpersonligheter, folkskollärarna Adèle Weman (1844–1936) och Nils Oskar Jansson (1862–1927). Deras hemmuseum i Sagalund på Kimitoön står i centrum, tillsammans med en genomgång av den svenskspråkiga skärgårdens kultur- och miljöhistoria.

Sagalunds museiområde, som Jansson planerade och gradvis byggde upp, samt det material som Weman och Jansson efterlämnade (såsom brev, dagböcker med mera), ger en unik möjlighet att utforska frågan om vad som blir kvar av en människas liv. Genom detta material och genom hemmuseerna får vi en inblick i skärgårdslivet i början av 1900-talet.

Materialet i Sagalunds museum är autentiskt och museihistoriskt betydelsefullt. Nils Oskar Jansson betraktas som en pionjär genom att ha grundat både friluftsmuseet och det lokalhistoriska museet. Museet skapar idag ett mervärde, särskilt eftersom det har lyckats bevara och dokumentera den period då museet grundades, samt eftersom kulturpersonligheterna Jansson och Weman, som även var en respekterad författare, har väldokumenterade liv. Museet bevarar både Janssons och Wemans personhistoriska arkiv samt deras fysiska livs- och arbetsmiljöer (Sagalunds museum och Vreta folkskola). Materialet har hittills främst använts i museets utställnings- och publikationsverksamhet, men inte inom akademisk forskning.

Janssons och Wemans levnadshistorier är bevarade både genom den materiella miljön i hemmuseet och de många föremål som finns där, samt i ett omfattande personhistoriskt källmaterial. I essän undersöks minnes- och glömskeprocesser ur det kulturella minnets perspektiv, med särskilt fokus på olika faser i skapandet av ett hemmuseum. Vi lägger särskild tonvikt vid det arkivmaterial som museet har bevarat, och centrala frågor kretsar kring Wemans och Janssons liv samt deras påverkan på miljön på Kimitoön. Deras betydelse för den svenskspråkiga kulturhistorien, grundandet av ett hemmuseum, och hur det efterlämnade materialet levandegörs i Sagalunds museum, granskas också