I artikeln diskuteras variation i tilldelning av bestämdhetssuffix för substantiv i singularis i den estlandssvenska Gammalsvenskbydialekten i Ukraina. Diskussionen baserar sig på inspelningar av relativt oplanerat tal med 15 talare från den sista svensktalande generationen i Gammalsvenskby; materialet är insamlat åren 2001–13. För en stor del av substantiven förekommer variation mellan olika bestämdhetssuffix dels mellan de olika talarna, dels intraindividuellt. Eftersom talgemenskapen har genomgått ett kollektivt språkbyte, är det naturligt att anta att den omfattande variationen hänger samman med språkförlust, och för en del av informanterna kan detta vara fallet. I artikeln argumenteras det emellertid för att det i de andra informanternas fall verkar mera sannolikt att det är frågan om individuell variation som inte är språkförlustrelaterad, även om pågående språkföränd­ring också är en möjlighet.

This article discusses variation in the choice of definiteness endings for nouns in the singular in the Estonian-Swedish dialect of Gammalsvenskby, Ukraine. The discussion is based on recordings of relatively spontaneous speech, made with 15 speakers from the last Swedish-speaking generation in gammalsvenskby in 2001–13. A large number of nouns show variation between different endings for the definite form, both inter-individually and intra-individually. Since the speech community has undergone a collective language shift, it is natural to link the extensive variability to language attrition, and for some of the informants this may be the case. However, the article argues that it seems more likely that the variability in the speech of the other informants represents personal-pattern variation not linked to attrition, although it might also be a case of change in progress.