Man kan närma sig Sveaborg redan i egenskap av fält för kulturarvsforskning ur många olika utgångspunkter beroende på vad som är forskarens objekt av intresse. Elävä Suomenlinna (Ett levande Sveaborg; https://elavasuomenlinna.wordpress.com/in-english/) forsknings infallsvinkel baserar sig på den etnografiska långtidsundersökningens idé. Intresset för fältarbetet riktar sig mot vilka effekter Unescos världsarv har haft på den lokala befolkningens och samfundens liv. Insamlandet av minneskunskap är av största prioritet då man undersöker de många rösterna av upplevelserna av förändring. Minneskunskapsmaterialet ger ofta information om lokalhistoriens olika områden, om vilka det inte finns uppgifter presenterade på annat håll. Undersökningen är på så vis inte exempelvis fokuserad på byggnadsarvet eller Sveaborgs långa historias olika skeden per se, utan jag är intresserad av hur kulturarvets olika element ges betydelser i olika sammanhang. Eftersom de internationella kulturarvsavtalen betonar samhällenas betydelse för att kulturarvet bevaras, förmedlas och används, är det av intresse att granska hur samfunden ser på sitt eget bostadsområde då det rör sig om ett världsarvsobjekt som nås av den internationella turismen. Kategorierna av officiellt och inofficiellt kulturarv utgör hjälpmedel i min forskning då jag samlar material och producerar samt analyserar det, men jag strävar efter att låta kategorierna vara flytande. Ett av intresseområdena i mina forskningsobjekt är således att utreda på vilket sätt de reagerar på varandra.