Denna artikel handlar om förhållandet mellan själv-, kamrat- och lärarens bedömning i en muntlig uppgift
av studerandena i nordiska språk på ämnesstudienivå (n=25). Förhållandet mellan dessa tre
bedömningssätt har behandlats i flera undersökningar runtom världen, men resultaten har varit tvetydiga.
Reliabiliteten och validiteten av själv- och kamratbedömning har ofta ifrågasatts, eftersom studerandena
har ansetts tolka bedömningskriterierna på ett helt annorlunda sätt än läraren. Dessutom har man oroat
sig för att studerandena överskattar sin egen eller varandras prestationer. Å andra sidan har tidigare
forskning också betonat att även lärarens bedömning alltid är subjektivt och inte borde ses som den enda
”rätta” bedömningen.

Materialet består av bedömningar som samlats in på lektionstid. Varje informant har hållit en muntlig
presentation på 10 minuter om ett valfritt tema som de andra studerandena, informanten själv och jag i
egenskap av lärare har bedömt med hjälp av en bedömningsmatris som mäter flyt, uttal, ordförråd och
grammatisk korrekthet. Medeltalen av de olika bedömningssätten har beräknats och jämförts med
varandra med hjälp av t-testet för att granska om skillnaderna mellan de olika bedömningssätten har
statistisk signifikans.