I början av 1800-talet var människans plats förutbestämd från födseln. För de jordlösa på den finländska landsbygden var det omöjligt att klättra i hierarkin, men när skrivkunnigheten ökade uppstod plötsligt nya – och riskfyllda – möjligheter att tjäna pengar.

Drängen och lösdrivaren Carl Grandell, tillsammans med brottskumpanen Lovisa Herlin, valde att ta ödet i egna händer. Grandell började förfalska olika intyg och arbetsbetyg men även sedlar, som snabbt fick nya ägare på marknader och landsvägar. I häktet förädlade han sitt kriminella hantverk och lärde sig hur man skulle överklaga domar. Samtidigt visste Grandell, precis som alla andra, att straffet för förfalskningar kunde bli lika hårt som för mord.

Förfalskaren Grandells liv och lögner har inslag av skälmhistoria, men berättelsen förmörkas av huvudpersonernas tragiska öden, orimliga straff och bistra livsvillkor som var den vanliga människans lott.