Ämnet för denna artikel är
relationen mellan finska ordspråk och vardagliga, uppfostringsrelaterade
situationer före andra världskriget i Finland. Det handlar här om den
informella barnuppfostran som var den främsta inlärningsmiljön för allmogebarn
i Finland i början av 1900-talet. Fokus ligger på barndomens ordspråk och hur
de tolkades under barndomsåren. Källmaterialet utgörs av levnadshistorier med
episoder innehållande ordspråk från barndomen, skrivna huvudsakligen under åren
1983-1985.

Vardagslivet bjuder på händelser som
man inte alltid uppfattar som inlärningssituationer. När sådana händelser
återges i levnadshistorier, får man ordspråken inplacerade i en naturlig
kontext och kan fokusera på ordspråk som används vid vardagliga tillfällen.
Fasta språkliga uttryck såsom ordspråk är alltid kulturbundna fenomen.
Vardagligt tal bär med sig betydelser som det ofta kan vara ganska svårt att
lägga märke till.