I denna artikel definierar jag begreppet autenticitet då det används för att bedöma trovärdigheten
av rekonstruktioner av förflutna rum som baserar sig på blandad verklighet
(mixed reality). Som exempel använder jag mig av två applikationer som har skapats vid
Åbo universitet inom projekten Futuristic History och MIRACLE. En virtuell rekonstruktion
av Helgeandskyrkan i Åbo visar, hur kyrkan kunde ha sett ut under slutet av 1500-talet och
applikationen Sanan seppä, som utnyttjar förstärkt verklighet, inkluderar rekonstruerade
interiörer och detaljer i Åbo domkyrka under reformationstiden. De båda applikationerna
kombinerar den fysiska verkligheten och digitala element på sätt som förändrar existerande
rum till rekonstruktioner av det förflutna. Jag presenterar olika sätt att definiera
autenticitet och värderar hur de passar för dylika rekonstruktioner. Jag föreslår att autenticitet
skulle förstås som en egenskap med gradvis variation. Ingenting borde ses som helt
autentiskt eller helt icke-autentisk utan någonting däremellan. Dessutom anser jag det
viktigt? att separera begreppen historisk autenticitet, dvs. ålder, och autenticitet baserat
på motsvarighet med det förflutna. Det senare begreppet har ja delat vidare till autenticitet
baserat på äkthet (genuineness) och autenticitet baserat på likhet med verkligheten
(verisimilitude). I den sistnämnda kategorin består autenticitet av publikens upplevelser
och i de andra av förbindelsen med historisk kunskap.